Framstegsredovisning 2

Efter att vi tog beslutet om att göra 3 kortfilmer förra veckan har vi nu utarbetat och format en mer precis bild av hur projektet ska se ut. Vi har dessutom letat upp fakta som stödjer våra val eftersom vi fick kritik för detta på framstegsredovisning 1. Samtidigt har vi utvecklat vårt koncept så att det blivit mindre abstrakt. Till exempel har vi börjat skapa en karaktär som ska återkomma i varje film, vår huvudperson. För att sedan kunna bestämma vad som ska hända i filmerna valde vi att ge karaktären en profil. Denna profil beskriver till exempel huvudpersonens karaktärsdrag, önskningar och jobb. Vi valde att denna karaktär skulle vara en man i trettioårsåldern som jobbar på kommunen, han vill gärna vara miljövänlig och är självsäker på sig själv men i sina försök att tänka på miljön så blir det alltid fel. Även om han inte är medveten om dessa fel. Denna karaktär valde vi att kalla MiljöOlof. Jag skulle påstå att vi egentligen bara skapat en “typisk Svensson”.

Utifrån detta hade vi en brainstorming session  där vi tog fram idéer och scenarion där man försöker vara miljömedveten men det blir fel. Förslagen skulle då ha en humoristisk grund. Jag skulle vilja säga att humorn i sig engagerar människor och får dom att känna att det vore kul att utbilda sig inom miljö. Det handlar helt enkelt om ett hållbart lärande där man engagerar en person och får dom att själva vilja utan att tvinga denne (dfrendin, 2013). Vilket är vad Ekocentrum står för, att upplysa om miljöproblemen utan att skuldbelägga. Utifrån de olika förslagen valde vi ut några som kommer vara utgångspunkten för våra manus. Samtidigt valde vi att bli inspirerade av Ica-reklamen men också av Superspararna. Vi vill helt enkelt ha humoristisk känsla i filmen med en röd tråd och återkommande karaktär, samtidigt som vi ska filma den som en dokumentär för att få MiljöOlof att kännas verklig. Man kan kalla detta vår operativa bild som innebär att vi har börjat konkretisera vår vision genom skisser, bilder och liknelser (Löwgren & Stolterman, 2004, s. 26).

Utifrån detta började vi att utarbeta manus till de två första filmerna. Vi började i och med detta att förfina vår operativa bild för att den ska kunna bli en specifikation för vår blivande produkt (Löwgren & Stolterman, 2004, s. 27).   Samtidigt som manusskrivandet drog igång började jag och Gustaf att göra bildmanus. Tillsammans bestämde vi vinklar, zoom och kamerarörelser som vi skulle använda. Detta gjorde vi för att underlätta filminspelningen och göra arbetet mer effektivt. Genom bildmanuset skulle vi inte behöva fundera ut allt detta på plats samtidigt som vi sa att improvisation kommer att vara välkommet. Bildmanuset kommer endast att fungera som ett stöd och utgångspunkt med eventuella ändringar på plats.

Vi har dessutom bestämt våra olika ansvarsområden så att vi alla vet vad vi ska göra under inspelning och postproduktion. Man kan säga att vi gjorde ett kontextuellt utforskande för att få en bättre bild av arbetssituationen (Löwgren & Stolterman, 2004, s. 88). Detta underlättar också på så sätt att alla vet vad vi ska göra utan att det behöver diskuteras efteråt. Samtidigt lät vi en person vara huvudansvarig för ett område men samtidigt vara assisterande i andra delar av produktionen om så kommer behövas.

Källor:

Grundelius, Eva (2013-02-18) Hållbart Lärande [Elektronisk] Tillgänglig:http://dfrendin.com/2013/02/18/hur-skall-vi-definiera-hallbart-larande/ [2015-08-10]

Löwgren, J., & Stolterman, E. (2004). Design av informationsteknik: Materialet utan egenskaper (2:11 uppl.) Lund: Studentlitteratur

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s